Om avel.

(Faktan om avel är under uppbyggnad)

En kanin kan få mellan 3-10 ungar per kull beroende på ras och storlek. En hona av liten ras blir könsmogen vid en ålder på 3-4 månader men är fortfarande för ung för att få bebisar. Hon bör paras först vid en ålder på 6-11 månader och inte vara över 1 år innan hon får sin första kull (efter cirka 1 års ålder bildar honan sk. fett som kan orsaka problem vid dräktighet och födsel).
Hanen bör vara minst 7 månader - och inte alltför storvuxen jämfört med honan. Tänk också på att kaninerna inte får vara nära släkt. Honans och hanens temperament går i arv - välj därför sunda, sociala, gosiga och vänliga kaniner för din avel.
En hona bör tas ur avel när hon är 2-3 år (max 5 år) eller när hon fått 6-7 kullar.
Hanen brukar tas ur avel när han är runt 3 år.

När det är dags att sätta ihop kaninerna ska du sätta honan i hanens bur (eller på neutral mark) och inte tvärt om (honan försvarar sitt revir mot hanen och antagligen kommer att attackera honom).
Du bör också klippa båda kaninernas klor så att de inte skadar varandra.
Om honan är redo, dvs. brunstar ska du låta kaninerna para sig några gånger för att vara säker på att parningen lyckas. När parningen är över brukar hanen nästan svimma av, vilket inte är något farligt och bara varar några sekunder.

Dräktigheten varar i 4 veckor (30-32 dagar med en variation mellan 28-35 dagar). Under den här tiden bör man låta honan bo i egen bur eftersom hon lätt kan bli aggressiv mot andra kaniner. Hennes bur bör också fyllas med halm som hon kan boa med samt ställa in en bolåda (om där inte redan finns en sovlåda). Strax innan ungarna föds boar honan i sovlådan med halm och päls som hon rycker bort sin mage så att spenarna blir bara.

De sista veckorna bör man undvika att lyfta honan samt lämna honan i fred. En hona som ska föda eller precis har fött behöver mycket lugn och ro. Om hon blir stressad eller känner sig hotad kan det gå så illa att hon biter ihjäl sina ungar för att skydda dem. Det är speciellt vanligt bland förstföderskor. Därför är det bäst att man väntar tills ungarna själva lämnar boet vid ungefär 2-3 veckor.
Dock är det bra om man försiktigt tittar efter i bolådan om där ligger några döda ungar.
Dessutom bör man under det första dygnet hålla lite koll på att ingen av ungarna hamnar utanför boet. Det kan hända att de följer med mamman ut om de håller fast i en spene och kaniner har ingen naturlig instingt att bära tillbaks dem i boet.

En erfaren kaninmamma föder sina ungar på bara några minuter medan en förstföderska kan hålla på i flera timmar. När ungarna är födda slickar mamman dem torra och varma samt äter upp moderkakan som innehåller massvis med näringsämnen. Sedan lägger hon sig över ungarna som diar den viktiga råmjölken.

Honan diar sina ungar 1-2 gånger per dag och bara några minuter åt gången. Hon ligger inte på ungarna för att hålla dem varma utan de värmer varandra.

Ungarna föds nakna och blinda och vårdas ömt av sin mamma. Under det tredje dygnet börjar de få päls och de öppnar sina ögon efter 11 dagar. När de är tre veckor gamla börjar de lämna bolådan. 

Flytta hemifrån.
En unge är redo att lämna sin mamma när den är 8 veckor. Innan man parar sina kaniner kan det vara bra att ha förhört sig om vilka som kan tänkas vara intresserade att köpa en unge av dig. En del djuraffärer köper också in kaninungar av hobbyuppfödare.